Postoperativ behandling slutar inte när operationen har avslutats
Leder ditt postoperativa förbandsprotokoll till en optimal sårläkning? Postoperativ behandling slutar inte när operationen har avslutats. Framgångsrika resultat beror även på behandlingen av kirurgiska sår. Förband för sårbehandling är en väsentlig del av läkningsförfarandet eftersom postoperativa sår är mottagliga för infektioner och relaterade komplikationer.
Ladda ner konsensusdokumentet
Traditionella förbandsbytesprotokoll som baseras på schemalagt byte, oavsett om byte är nödvändigt eller inte, kan störa sårläkningen. Detta kan sakta ned eller helt stoppa sårläkningen, så att det kirurgiska såret utsätts för kontaminering och ökar risken för postoperativa infektion (SSI). Postoperativa förbandsbytesprotokoll behöver ändras så att de återspeglar förändringar efter kliniska insikter.
På liknande sätt används konventionella förband vid postoperativ sårbehandling, de består vanligtvis av ett självhäftande non woven‑förband i akryl och en absorberande dyna. Dessa förband har ofta en liten absorbtionsförmåga, saknar barriärfunktion och orsakar ofta smärtsamma hudskador. Denna typ av förband har använts under årtionden och förbandsbytesprotokollen är ofta resultatet av ritualmässiga processer som alltid har sett ut på ett visst sätt. När de regelbundna förbandsbytena som krävs vid förband med dålig absorptionsförmåga baseras på förhållningssättet ”så har vi alltid gjort” kan resultatet vara kontamineringsrisk, högre vårdkostnader både vad gäller material och vårdtid, samt störd sårläkning. Med tanke på framtiden, hur borde ett postoperativt förbandsprotokoll se ut? Vad skulle man kunna kräva av ett postoperativt förband?
Nya postoperativa förbandsprotokoll för optimal sårläkning
Ett team av seniora kirurger diskuterade dessa frågor vid ett möte där de diskuterade utmaningar med postoperativa förband. Slutsatserna från mötet publicerades nyligen med titeln Incision care and dressing selection in surgical wounds: Findings from an international meeting of surgeons.
Teametav kirurger diskuterade vikten av ostörd sårläkning och att detta var lika relevant för akuta sår som för svårläkta sår. Ritualmässiga förbandsbyten som föreskrivs av befintliga protokoll orsakar onödig störning – och risk för kontaminering.
Teamet av kirurger drog enhälligt slutsatsen att postoperativa förband byts för ofta och att ostörd läkning leder till optimal sårläkning. Kirurgerna var överens om att postoperativa förbandsbyten ska endast ske då det finns en kliniskt relevant anledning, så som:
- Mättat eller läckande förband
- Övermåttlig blödning
- Misstänkt lokal/systematisk infektion (t.ex. lokal smärta i såret, rodnad, svullnad)
- Potentiell sårruptur
I övriga fall – låt förbandet sitta kvar!
Se webbinariet om vad man ska göra och inte göra inom kirurgi
Förstå hela patientresan
Kirurgerna diskuterade vikten av att ta hela patientresan i beaktande när det gäller att övervinna hinder som stör sårläkningen. Läkare är fullt medvetna om fördelarna med ostörd sårläkning, att utvärdera hela sårläkningen, patientens situation samt val av förband, vid varje steg av processen. Vårdgivare behöver vara mer lyhörda för logiken och fördelarna med att låta förbandet sitta kvar. Utbildning är den andra faktorn som bidrar till att bättre kunna implementera proceduren för ostörd läkning. Vårdgivare behöver informera patienterna om logiken bakom och fördelarna med ostörd läkning och förklara anledningarna till detta på ett utförligt sätt.
Utbildning för vårdgivare och patienter: Tillämpning i praktiken
Att beakta hela patientresan och förstå anledningarna till varför ostörd sårläkning är viktigt, är en sak. Men att tillämpa detta i praktiken och övertyga patienterna om att det är bästa praxis, är en annan. För detta krävs:
- Ändrade vanor och nya förhållningssätt
- Ändrat observationssätt
- Fler frågeställningar.
För att fastställa om patientens sårläkning ska störas eller ej, måste fler frågor ställas. Faller du för frestelsen för och vanan att utföra ritualmässiga förbandsbyten, inspekterar du såret efter 24 timmar. Men det finns vissa frågor du måste ställa:
- Varför störa sårläkningen och riskera kontaminering?
- Vad letar du efter för tecken? Du kanske letar efter tecken på infektion, men sådana tecken är normalt inte synliga förrän flera dagar efter ett kirurgiskt ingrepp. Det du ser efter 24 timmar kan ofta misstas för infektion men är mest troligtvis en inflammation, en helt normal kroppsreaktion vid trauma.
- Hur ofta vidtar jag åtgärder baserat på det jag ser? Svaret är mest troligt ”aldrig” eller ”sällan”.
För att sjukvårdspersonal ska kunna utföra meningsfulla förbandsbyten krävs att man ställer dessa frågor om protokoll och material och börjar ändra vanesätt, förfaranden och tankesätt. Men det krävs även att man utbildar patienterna så att de ändrar sina förväntningar och hjälper dem att inse vikten av ostörd sårläkning.
Se webbinariet om vad man ska göra och inte göra inom kirurgi
Ett idealiskt postoperativt förbandsprotokoll
Så, hur ser ett bra förbandsbytesprotokoll ut? Enligt World Union of Wound Healing Societies (WUWHS) är slutsatsen följande: använd ett förband som kan bäras under lång tid. En stor del av de befintliga förbandsbytesprotokollen grundas på rutin, ritualmässigt förhållningssätt och vana. Detta innebär självklart att saker och ting utförs som en ritualmässig process efter ett förbestämt schema, men det innebär inte att förbandsbyten sker när det är kliniskt nödvändigt. WUWHS rekommendationer gällande användning av förband med lång bärtid stödjer:
- Förbandsbyte endast när det är kliniskt nödvändigt
- ostörd sårläkning
Förbandsbytesprotokoll och preferenser varierar. Denna expertgrupp var överens om att ostörd sårläkning är av största vikt, vilket är enklare att uppnå genom mindre ritualmässiga förbandsbytesprotokoll. Ritualmässigt förbandbyte har identifierats som ett omfattande problem inom sårbehandling, eftersom behoven och preferenserna hos enskilda patienter inte beaktas. Detta gäller i synnerhet kirurgiska sår där protokoll kan ha inrättats utan att hänsyn har tagits till individuella kliniska behov. Kirurgiska sår är ett område med specifika förbandsbehov. Hänsyn måste tas till följande:
- Individuella behov och preferenser
- Typ av sår och sårets tillstånd
- Lämpligt val av förband, eftersom förband med lång bärtid är speciellt utformade för att sitta på plats under flera dagar
Utöver ändrade förbandsbytesprotokoll, krävs även en förändring i tankesättet för att ostörd sårläkning ska kunna prioriteras inom postoperativ sårbehandling. Denna förändring i tankesättet kan underlättas genom att man ställer frågor gällande ”hur saker och ting alltid har gjorts” samt vad du som läkare gör just nu när du överväger ett potentiellt onödigt förbandsbyte som grundar sig på ett föråldrat protokoll:
- Hur ser förbandsbytesprotokollet ut?
- Hur ofta har du vidtagit åtgärder som grundas på vad du har sett i din postoperativa inspektion?
- Finns det tecken på att något inte står rätt till (har det funnits tidigare tecken eller kontrollerade du endast utifrån protokollet?)
- Vilken roll spelar förband, och ostörd läkning, när det gäller att minska postoperativa infektioner (SSI)?
- Kan ett förbandsbyte öka risken för kontaminering?
Med hjälp av nya logiska insikter som underlättar beslutsfattandet vid förbandsbyte samt förändrade protokoll och materialsupport i form av postoperativa förband med lång bärtid, är det möjligt att uppnå ostörd sårläkning, vilket bidrar till minskade kostnader och, viktigast av allt, bättre patientutfall.
Mepilex Border Post-Op
Allt-i-ett förband för postoperativa sår med extra flexibilitet som underlättar patientens rörlighet
Ta reda på mer om förbandet
